Gräsligt

Längesen man var med om en så oförutsägbar kväll.

Synd bara att jag är så GRYM på brottning.

Förlorad

Snart kommer vändningen då allt blir bra igen.
Snart kommer jag få insyn att mitt liv faktiskt kan innebära mer
än tänkande på allt negativt och oroande för framtiden.
Jag är så jävla mycket bättre än det här,
men jag har svårt att inse det och gör samma misstag
gång på gång.
Jag hoppas jag kommer ta mig igenom det här med större framgång än förut.
Förhoppningar kommer krossas.

Jag älskar att det bara är du och jag som förstår.
Jag älskar när allting är så enkelt.
Jag älskar att tänka när det är som onödigast
och jag älskar när jag inte behöver göra det alls.

För en gångs skull så har jag gått vidare.
Tack vare mig och ingen annan,
men på något sätt så har jag mig själv att skylla.
Jag kommer alltid ha mig själv att skylla.
Vi är alla mänskliga.

Jag kommer aldrig längre finnas där när du verkligen behöver det.
Aldrig ska jag tänka på vad som hänt.
Från och med nu ska allting kretsa om historia som kan skapas
och jag är ledsen att behöva säga att du inte finns med.

Snart kommer det kollapsa och jag hoppas ingen tar skada.
Jag ska försöka att falla där ingen står.

Middle of Nowhere

Söndagen var lång. Repning, ”pluggande” och oxelösund.
Det kunde trots allt varit värre, du kunde varit död, eller hur Jessica?

Blank.

Changes

Stressigt som aldrig förr i skolan.
Jag trivs verkligen inte med den här pressen.
Men är jag dum nog att inte göra det från början,
så får jag skylla mig själv.
Annars är det inte så långt kvar tills man är fri för en stund, jag längtar.

Gårdagen var egentligen inte något speciellt,
men jag gillade känslan över det hela.
Sitta på kråkberget, röka vattenpipa, en liten brasa och mycket folk.
Man får inte heller glömma ostbollarna som blev så jobbiga tillslut.
Jag suktar fortfarande efter mer.

Det var väl sagt att jag skulle till Jonis fest egentligen, men från många håll så klagade folk på hur dåligt det hade varit, så jag lät bli och stannade kvar. Jag tror jag gjorde rätt val.
Roligaste måste varit när jag, Tobbe och Erik satt i mitt rum och gjorde årets ”legendary” grej eller klickade random på youtube för att sen titta på på ”Chocolate Rain” parodin ”Vanilla Snow”. Det luktade man efteråt.

Jag drack inte alls mycket faktiskt. Det var skönt för en gångs skull. Jessica bjöd på lite vin, men mycket mer blev det inte. Hon var t.om tvungen att hjula, göra 2 upphopp, 2 armhävningar och hjula tillbaka för att jag skulle följa henne en bit. Som blev en väldigt lång bit.
Ända till busstationen faktiskt.
Ångrar att jag berättade vart jag bodde och vad jag såg från mitt fönster. Chansen är stor att hon tar min datorn och den stora tv:n vi har i vardagsrummet,
men hon var snäll, så det kommer nog inte hända.
Det var skönt att gå en stund från allt oväsen ett tag. Det var ännu skönare att inte gå tillbaka och istället gå hem och lägga sig. Klockan var trots allt ganska mycket, jag stank rök och jag mådde egentligen inte särskilt bra. Synd att jag inte hann ta ett ordentligt adjö bara.

Morgonen var pain. Vaknade med att jag hade pollenattack och inte kunde andas med näsan och ögonen rann som Hades syndafloder. Fast det känns bra att inte vakna när det är middag för en gångs skull.
Idag har jag ingen aning om vad som kommer hända. Väggbilden som jag skjutit på ett tag kommer antagligen upp snart. Inte mycket jag behöver göra, bara köpa lite kladd för att kunna sätta upp allt.
Bilder på hur det blev kommer antagligen sen, eller nästa gång jag bloggar, dvs aldrig.

Om min hjärna gör rätt och slår till snart så ska jag sova en stund till.
Just ja, jag får comviq snart också. Goodnight dear, goodbye.