Lov?

Det var ett tag sen jag vaknade, men bättre sent än aldrig så tänkte jag berätta vad som har hänt som senaste veckorna/dagarna. Tyvärr så är jag inte riktigt uppdaterad om vilken dag det är eller hur många veckor det har gått, men jag ska göra det bästa jag kan utav det jag kommer ihåg (och inte kommer ihåg).

Avslutningen var ganska hyfsad för att vara ärlig, blev bättre än förväntat.
När vi slutade skolan, precis dom minuterna efter så tog jag och mina närmaste vänner ett bloss av denna efterlängtade cigarr. Fyfan vad den smakade äckligt, men fyfan vad skönt det var ändå.
Vi gick till stan för att kolla alla som hade slutat, och kanske hitta en och annan som vi kände igen. Konstigt nog så serverades det Risifrutti drycker på torget. Inte för att jag vet varför, men jag och Jocke tog en hel platta var. Vi gick runt ett tag men tillslut så blev det dags för dom andra att nörda LaserGame, så jag och Elvis skulle gå till Höglunda där ett par var och hade det mysigt. Med våran platta Risifrutti-yoghurt så traskade vi hyfsat sakta till fortbolls-planen i Höglunda. Det gick VÄLDIGT sakta eftersom det var så jävla varmt. Nu har jag något att skylla iaf. Väl framme så var såg vi Rikard och Viktor spela fotboll. Även Dompa, Lolla, Antonia och Klas var där på en filt och lyssnade på musik från ett par mp3-högtalare. Den ultimata sommarkänslan. Till våran förvåning (not) så hade även det gänget Risifrutti drycker, inte för att det skulle ta slut, men ändå. En lång stund gick, och tillslut så var det dags för mat, klockan var ju trots allt ganska lite. Hem gick jag, i jakt för att stilla min hunger.

Hemma så tog jag det bara lungt och åt god mat, visade betyg och SOV!
Jag vaknade, gjorde mig iordning och gick ut direkt.
Ute så skulle jag träffa Tobbe och Klas som jag skulle följa med till Vallarna med. Ett par andra följde också med och vi blev bara fler och fler.
Tro det eller ej, men vi kom till vallarna, även fast det tog några timmar, men vi kom fram!
Träffade sjukt mycket folk där på den gröna fylleängen. Mycket bra folk.
Jag och Tobbe var jävligt bra som höll ihop hela kvällen och klarade oss undan från mycket fula/tafsande/onyktra flickor. Jag tror aldrig jag har sprungit så mycket förr.

Natten höll på att komma till sitt slut. Jag och Tobbe hittade ett fylletält strax utanför vallarna där det serverades bullar! Cred till brandmännen i den hyddan, väldigt goda bullar!
Vi gick genom stan, observerade allt som hände runt omkring oss och diskuterade glatt allt roligt som hade hänt och som skulle hända framöver. Lyckad kväll, och inte nog med det, jag har även slutat 9:an.

Dagarna gick och jag hade absolut ingenting emot med att vända på dygnet och göra absolut ingenting på dagarna. Det passar mig helt perfekt. En vecka kvar innan jag skulle få åka bort.

Den 22:a Juni så kom jag till Kristianstad på exakt 4h 26min. Väl värt pengarna och tiden.
Som vanligt så var hon snäll nog att hämta upp mig, även fast hon helst skulle ha sovit som hon alltid gör. Allt jag hoppas på nu är väder nog för att kunna vara ute. Bara efter 2 dagar så har jag gjort slut på 650kr på ett par badbyxor. Jag hoppas verkligen min mor kommer sponsra mig med dom pengarna på något sätt.

Klockan är 01.31. Många filmer och avsnitt från varierande serier. Dagens var Anders och Måns.
Kan aldrig bli för mycket av dom två. Lite smått hungrig, men jag ska nog kunna överleva tills nästa mål mat, tror inte riktigt jag har vänt tillbaka på matvanorna.
Ska nog ta och lägga mig, det där susandet från soffan får mig på riktigt bra humör.
Hoppas jag inte blir armbågad i ansiktet inatt igen. Godnatt gott folk.

Jonna – Sleeping like a piece of wood

Morgonpigg

Efter många steg av förakt så har jag äntligen kommit hem.

Jag tänkte såhär: Varför inte vara vaken hela natten när man ändå ska till tandläkaren klockan 09.15?
Vet ni vad? Jag tänkte så jävla fel. Helvete vad fel.

Jag och Klas träffades på lekplatsen, strax utanför där Rikard bor.
Gungandes där med sin icke existerande mössa och lika borta som precis den Klas jag känner.
Klockan var runt 02.30 när vi gick in i Rikards trapp, påväg till en vattenpips session fylld med skratt. Det var otroligt. Rikard började skratta, helt utan förvarning, åt absolut ingenting.
Det värsta var inte att han skrattade. Jag började skratta för att han skrattade. Klas skrattade för att jag skrattade, och Rikard började senare skratta åt Klas. Ond cirkel må jag säga. Fast lite skratt är väl roligt lite då och då. Ett gott skratt förlänger livet. Om detta är sant, fyfan vad jag kommer skratta åt Klas när han är typ 5000 år.

Denna kväll skulle egentligen gå ut på att jag och Klas skulle åka skateboard på natten/morgonen. Like back in the days. Tyvärr hade ingen ork nog att göra det när vi gick från el’ Rickys casa. Så vi beslöt oss för att gå ner på stan, som senare ledde till hamnen. Fint väder var det iaf, vilket inte var så roligt senare när jag skulle hem då det rann mer än Niagarafallet självt. Påväg till hamnen så stannade vi vid det som i Nyköping kallas för ”skatepark” och åkte lite planka och letade i lådor med hjul. Vi hittade massor med saker där i förresten, som t.ex pennor, en boll, kort, spegel och även en eyeliner!

Våran resa fortsatte, med nytt bagage och humör på topp, så kunde inget gå fel.
Påvägen till hamnen så vart vi väldigt hungriga. Lösning? Panta burkar.
Japp, panta burkar 06.00 på natten (enligt oss).
Vi hittade faktiskt ganska mycket burkar på dom timmarna vi hade på oss.
När äntligen ICA öppnade, så gick vi in med endast mat i tankarna.
Men, helvete vad vi hade fel. Den jävla pant maskinen var sönder och det skulle ta ett par timmar att fixa den. Misslyckade som vi är så gick vi ut, fick loss våra aggressioner på Rikards skateboard, jag gjorde det iaf. Inget man kunde göra. Snart skulle jag till tandläkaren och det var verkligen för långt att gå till COOP från stan. Klas var verkligen hungrig och jag kunde inget göra förutom att vara kvar i stan och vänta på att jag kunde gå till tandläkaren.

Efter ett tag, så hade tiden gått och även min undersökning var klar.
Äntligen skulle jag få komma hem och sova, men.
Jag hatar att det alltid finns ett ”men” med i bilden.
Jag skulle GÅ hem. Det var långt. Det var varmt. Det var pain.
Pure motherfucking pain.
Jag kom hem, halvt död, men beslöt mig ändå för att skriva den här meningslösa texten.

Nu ska jag sova, och tack till Radiohead som hjälpte hjärnan att hålla fokus under denna stund.
Mer om vad som har hänt på avslutningen och lovet får ni veta förhoppningsvis efter jag vaknat.

Citat från dagens äventyr:
”Hur är det Johhny? Går det bra med gammel Wursten?”

Radiohead – Karma Police

Too bad

Hemma igen. Klockan är 03.44 och jag borde verkligen gå och lägga mig.
Dagen började att det var väldigt fint väder, så jag och några till satte oss vid vallarna där det var allmänt chill. Tillslut slog hungern till och dom flesta begav sig hemåt. Väl hemma så gjorde jag som vanligt ingenting, men jag var fortfarande rastlös. Johan hade också tråkigt, och Isak skulle komma till stan, så Johan cyklade hem till mig och vi begav oss återigen ner på stan.
Väl nere så satte vi oss i en övergiven skåpbil där allt var frid och fröjd.
Ännu fler skulle trängas. Tillslut så var det runt 10st som satt i samma skåpbil, tills någon sa att en person hade ring polisen. Vilket inte var sant kom vi fram till efteråt.

Iallafall, efter mycket snack om vad som skulle hända, så dissade jag och Tobbe allting och tog oss någonting och äta. Vi satt där, pratade om allt som hade hänt, skulle hända och hur det var.
Vi kom fram till att: kommer vi inte på något att göra på avslutningen, så är det här sommarlovet inte början på något bra. Det får verkligen inte bli som på valborg, och ännu mindre som på nyår.

När vi skulle hemåt, så träffade vi någon som var ”aningen berusad” och även hållandes i en longboard. Vi gick ett tag, han pratade om helt ovettiga saker, när vi träffade min gamla SO vikarie Johan. Väldigt trevlig han den där Johan, bra musiksmak har han dessutom.
Longboard snubben och Johan började iaf prata om helt sjuka saker såsom femnina cyklar och hårdpolerade ollon.

Kom hem tillslut, mycket kallt och jag ångrar verkligen att jag inte tog på mig något varmare.
Det spelar ingen roll hur mycket klockan är, eller vad jag har i kylskåpet.
Magen kurrar och jag behöver verkligen en alvedon.
Godnatt han/hon/det som läser detta och må kraften vara med dig.

Raised Fist – Disable me

Usch

Jag orkar inte mer, vill bara spy upp allt inom mig.
Känns som att allting ska sprängas, varför ska det vara såhär?
Nångång så ska jag bli normal igen, väldigt snart.

Det är lungt, jag ska bara låta maten smälta ett tag först.

Snart

Tiden går, det blir varmare, och man känner igen sig mer och mer för varje sekund.
Nu har jag varit sjuk nästan hela veckan, riktigt skumt, jag är inte en sån som brukar bli sjuk.
Men, när det väl händer så är det stort. Jag har haft hög feber, knappt kunnat äta och massor med annat krafs ingen annan bryr sig om. Ibland vet jag inte riktigt varför jag skriver.
Vad har jag att bevisa? Sagan om mig själv, en clichéfylld histora med oklart slut.

Skolan slutar snart, bara några ynka få dagar. Sen är det av till…
Ja, vad händer? Samma gamla vanliga, sitta hemma, gå ut och träffa dom man alltid varit med.
Förhoppningsvis så ska jag åka bort, till kontinenten där infödingarna utvecklat ett eget språk.
Kanske skulle man jobba? Nu när pengarna slutat komma och man måste vänta till i slutet av Augusti, så skulle man kanske tjäna ihop det man aldrig orkar spara ihop.
Pengar. Sedlar. Kronor. Kredit.
Varför? Jordens smartaste varelse, och vi kommer inte ens på något vettigare än pengar.

Saknar.
Allt som fanns förut. Alla som fanns förut.
Musiken vi spelade, allt det korkade vi gjorde som aldrig hade något som helst sammanhang.
Jag har ingen aning hur det lät. Jag bryr mig inte. Det var inte bara musiken som gällde i det rummet. Texterna och tonerna som spelades ut i det lilla rummet på knappt 5×7 kvadratmeter hade såpass energi att det inte spelade någon roll. Vi hade kul, inget annat kan påstås.
Allt roliga har sitt slut. Önskade det inte var så. På något sätt så vill jag ha så igen, men ändå inte. Jag vet innerst inne att det aldrig kan bli så igen. Det kan bli bra, men aldrig lika nära.
Vi får se vad som händer.

Vad har jag att sikta på? Jag vill kunna. Jag vill vara bra på någonting!
Musiken ser ganska dyster ut nu, inget som jag tror kommer hålla i längden. Inte nu iallafall.
Jag har inte någon större lust att skapa för den delen heller. Oinspirerad som jag är så kommer det inte funka. Jag måste hitta någonting jag är bra på. Tiden får avgöra.

3 år med nytt folk, och det känns inte som att jag fått någonting utav det.
Är det meningen att jag ska sakna det? Just nu tror jag inte alls på det.
Antagligen kommer det bli som alltid, att man ångrar att man inte gjorde mer.
Jag är fortfarande glad med dom åren i skolan, jag har inte ansträngt mig för mycket.
Fortfarande vett kvar i hjärnan, massor kvar som vill hitta nya vägar ut ur hjärnkretsarna, men inget svar på hur.
Får vänta på ett bättre tillfälle helt enkelt.

En väldigt läskig sak jag funderat närmar på med mig.
Jag kommer ihåg detaljer, sjuka detaljer.
Som t.ex att det första jag frågade när vi flyttade in i vårat nya hus när jag var 4, var om jag fick använda toaletten. Eller det att tidningen den där tanten läste hade en rubrik längst ner i vänstra hörnet där det stod ”Känner jag dig?”.
Jag tänker väldigt orimligt. Fortfarande på något sätt logiskt, men i bisarra banor.
Att tänka är sjukt jobbigt ibland, men oftast ett bra tidsfördriv.
Tänker inte gå in på något djupare just ny, kanske nångång i framtiden, antagligen innan klockan 01.58 om jag har tur.

Att skriva någonting som ingen kommer att läsa, är ganska roligt att tänka på.
Om vi säger att en person skriver i sin dagboken en gång om dagen i c:a 20 år, ungefär en halv sida varje gång. Det blir 3560 sidor. 4st Harry Potter böcker som man skriver till vilken nytta?
Man kan tänka åt andra hållet också.
Vad skulle ha hänt om den personen inte hade skrivit det?

”Jag tycker inte vi är värdiga att kalla oss själva planetens smartaste varelse när ingen annan kan säga emot. Att argumentera med fastsydd mun är inte lätt, men det är inte slut bara för att du inte kan säga någonting. ”

Jag tycker synd om dig om du har läst ända hit.
Inte nog med att jag slösade mitt liv på att skriva det här, jag kastade även bort några minuter av ditt.
Vem vet, vad skulle ha hänt om du inte läste det här?

Massive Attack – Black Melt